Hantverkarn' goes kvicktänkt.
Jag: Bla bla bla, och sen bla bla och då ba å sen han ba bla bla.
Em: Du verkar inte vara lika trött idag.
Jag: Jo, jag är trött.
Jag: Fast inte lika trött.
...
Em: När åt du middag ikväll?
Jag: Åtta.
Em: Åtta?!
Jag: Nej, sju. Nej halv åtta. Nej halv sex. NEJ. Hmm... halv sju. Kanske.
Pigg och alert.
Jag har köpt stryk.
Jag: Idag har jag slösat pengar.
Yster: På vadå?
Jag: Utrustning till kickboxingen. Handskar, benskydd...
Yster: Men då har du ju inte slösat, du har spenderat. Se det som en investering!
Jag: Mhmm... [skeptisk]
Idag:
Coach: Har alla handskar idag?
Alla: Jaa.
Coach: Bra, då kör vi lite sparring.
Resultat: 4, eller var det 5? Smockor rakt över snoken. Öm!
Investering i mig själv - my ass!
Grattis Trollhättan!
Nu finns SAAB fortfarande i en fabrik nära dig!
Jag, liksom alla andra industripolitiker, funderar lite över vad Spyker ska ha SAAB till. Jag har själv aldrig hört talas om Spyker Automobile, dock har jag i dagens debatt hört att de har gått i konkurs en gång tidigare. Därför kan jag inte låta bli att fundera över om köpet av SAAB delvis grundas på deras vilja att lyfta sitt eget namn inom marknaden. Ett logiskt sätt att göra det är att byta logga genom att föra in sitt eget namn i SAAB's redan världskända logga. Typ som bilden ovan (jag ska söka tjänsten som produktutvecklare och designer).
Men under intesiva arbetsperioder vet ju alla att det är lätt att stirra sig blind. Därför vill jag komma med ett litet tips till Spyker så att deras slutgiltiga resultat inte blir typiskt dåligt ur marknadsföringssyfte:
SS Automobile skulle vara ett typiskt dåligt namn.
Summer lovin' happen so fast.
Det är 0,5 plusgrader ute!
Plocka fram sandalerna, på med bikinin och packa pic-nickorgen så möts vi vid nydalasjön!
Em köpte dessutom en cykel idag, beg!
Monkey see monkey do.
Men jag lyckades med något som jag aldrig lyckats med förut. Jag stukade stortån. I sängen. I sömnen. Ni kanske har varit med någon gång då man varit så trött att man inte orkat borsta tänderna eller klä av sig eller ens ta av sig ytterkläder etc. Vissa påstår att det är definitionen av att däcka. Jag hävdar att man bara är väldigt väldigt trött. Hur som helst, jag var väldigt trött inatt när jag kom hem, landade på mage i sängen med tårna i 90 graders vinkel. Jag illustrerar:
8 timmar senare vaknar jag och har lite lätt ont i tån.
Hur som helst, dagen efter och pizza är standard. Men ingen av oss hade ork att ta oss till pizzerian så det blev den hemmagjorda varianten.
Fläskfilé, tomat, champinjoner, krutrök, mozzarella och vitlökssås.
High Five!
Zingos fifteen minutes of fame.
Husets inofficiella och numera framlidne Herre.
Nya drivmedel.
M: Varför tränar vi? Människan har två starka drivkrafter. Ångest och skuld. Kärlek är också en drivkraft... eller, den kanske också bygger på ångest och skuld.
Sug på den :]
På spåret.
Under kvällens runda:
Jag: Fan, det står nån på mina skidor!
Em: På mina med!
Hantverkarn' tar en paus.
Jag vet att ni är många där ute i cybern som blir väldigt besvikna nu, men ha förströstan. Söker ni efter tid att döda, minuter att fördriva och strunt att läsa så kan jag rekommendera en oerhört tidsödande blogg.
Till mina studensystrar och bröder...
Hantverkarn' goes student.
I can do studentlife :]
Surprise!
Jag vill tacka alla som hjälpte mig genomföra det här. Utan er hade det inte varit möjligt. Vi lyckades, vi tog han på sängen. Näck! :D SURSPRISE!! Precis som på film. Fantastiskt. Vi hade dunderkul. Tack för en höjdarkväll och en miljard kramar till alla!
Maskineriet kickas igång för ett dygn.
Möbler täcktes över av sängkläder som fick sätta livet till... Väggar skrapades och spacklades.
Sen var det bara att köra. Fondväggen tapetserades, taket målades, resterande två väggar målades.
Det otroliga: Allt under 24 timmar!
Fikarast. Men jag måste säga, det hade inte varit möjligt om inte denna fröken sparkat oss i arslet. Låt mig droppa några rader från hur det har låtit i vår byggarbetsplats:
Jag till Sandra: Du jobbar rätt slött för att ha varit den som dragit igång alltihop.
Sandra: Jag är ju arbetsledare...
Jag säger då det.
Vidare diskuterar vi Sandras hårfärg och hurvida den har nånting med hennes intelligens att göra.
Därefter.
Sandra: Jag får inte upp den här j*vla färghinken!!
Jag: Använder du en skruvmejsel?
Sandra: Nä. Ett dockhuvud...
Ironisk eller inte? Vad vet jag ;]
Lätt bästa sen 'Shaun of the dead'.
Zombieland (2009)
Liten blir stor, större och störst.
Så. God morgon.
Man måste träffa botten för att nå stjärnorna. Eller nåt.
Helnöjd. Jag har just slutat för dagen. Ledig hela helgen. Öppnar dörren till vårt trapphus och stoppar ner handen i en tom ficka...!
Mina nycklar är borta.
Bara att ge sig iväg och lappa hela Ålidhem (tack Em) med Sandras telefonnummer (så att den som hittar nycklarna inte hittar hem till oss också (smart Em)). Jag gjorde mitt bästa för att inte låta det förstöra min dag. Det gick inte så bra.
Sandra ringer:
- En kvinna på Ålidhem har hittat "mina" eller dina nycklar! Jag sa att jag skulle åka bort men att min kompis Sara ska komma och hämta dom :D
Med en tackblomma i högsta hugg trampar jag dom få kvarteren bort. Kvinnan i fråga tyckte blomman var oförtjänt men jag sa som det var:
- Du vet hur det är när man tappar bort nycklar eller liknande. Man får panik! Min kompis har varit helt förstörd ikväll, helt knäckt! Och det sista hon vill är att få helgen förstörd också. Du har gjort hennes dag.
Och Sandra, kvinnan tackar så mycket för blomman :]
Kalla in Aschberg och Grannfejden.
Mamma: ...jaha, jo, det är min bil, men jag har lånat ut den. Ja, det stämmer... Jaa... Men då ber jag så hemskt mycket om ursäkt, det ska vi fixa på en gång.
Vi hade hittat en igensnöad parkeringsplats med stolpe under mellandagarna då det var som kallast. Vi skottade upp den jättefint och har utnyttjat den flitigt. Tills kvällens samtal av en överambitiös stolpägare som fått kicka igång sin bil två morgnar och som kollat upp reg-numret på vår (LÄS: mammas) bil. Så det var bara att pallra sig tvärs genom stan igen för att flytta på skrället. - 22 grader ute. Ägaren i fråga hade dessutom dragit ut sladden ur bilen som i sin tur inlett en egen istid under motorhuven. Den var stendöd med andra ord och vi fick knuffa bort den från rutan.
Väl tillbaka till värmen och julmaten fortsätter gemenskapen. Musiken spelar ljuvt i bakgrunden och radions historia kommer på tal.
Pappa: Tänk er på 40-talet, då var det inte många som hade musik till middagen. Då måste radio ha varit en lyx.
Mormor: Jaa, och så var det ända upp till 60-70-talet...
Jag: Jag undrar vad vi kommer sitta och diskutera om 70 år, vad vi idag räknade som lyx...?
Em: Motorvärmarstolpar.
Dansar med vargar. grisar. you name it.
Här går jag och paraderar över att jag redan har dansat ut julen och hur nöjd jag är över det... och så går vi och köper en stoorhemskade julskinka! Bara för att jullbull bakade en sån rackarns god skinkpaj efter jul som vi fick de grövsta cravings efter ikväll. Och sen kanske för att julskinka är rätt gott, och för att det är väldigt billig mat just nu, och kanske för att vi försöker komma in i studentbudget-tänket.
Njut av hantverket. Det gjorde vi :D
Om det är nån som går hungrig så kan ni ju alltid komma hit på middag nån dag, vi har frysen full i grisrumpa ;]
Hantverkarn' goes handikapp.
Vissa tillfällen har jag varit lycklig över att jag sluppit de fysiska defekterna som innebär att man är allergisk mot det ena, det andra eller det mesta.
Andra gånger, i lågstadiet, önskade jag att jag var allergisk mot nånting, vad som helst, nåt litet bara. Så i skolan låtsades jag att jag var allergisk mot jordnötter. Jag tyckte faktiskt väldigt illa om jordnötter. Idag är jag rysligt glad att jag inte är allergisk mot jordnötter.
Men... The big butt.
Idag på jobbet, hemma hos en brukare, började jag nysa och snörvla som aldrig förr. Jag fattade ingenting, hon fattade ingenting. Hon tyckte inte att hon hade något annorlunda hemma som hon inte haft förut.
När jag lämnat henne kom jag på det. Hon hade en amaryllis på diskbänken. Vad jag vet är jag inte allergisk mot amaryllis. Vid mitt nästa besök hos henne satte jag mig och luktade på grönsaken, men då kittlade det bara.
Så, jag vet inte om jag blev nå klokare...
Raska rävar.
Från jord är ni komna...
So long julstjärnor!
Ser dom bra ut?
du vet hur jobbigt det är när dom fryser fast..."
He-he-he...
Mina dagar är ännu inte räknade.
Varje nyår när jag var liten bestämde jag mig för att jag skulle lyckas räkna ett helt år. Alltså, min tanke var att jag så fort jag vaknade skulle säga 1. Nästa morgon 2, nästa 3 osv till jag tillslut vaknde och kunde säga 365.
När jag var 13 och fortfarande inte hade klarat längre än till 6-7 gav jag upp.
Det där med nyårslöften.
Jag hade skrivit några rader av vad som liknade nånting ur en dagbok, men det är ju faktiskt bland det tråkigaste man kan läsa på en blogg. FYI.
Men det där med nyårslöften alltså, jag har funderat över det idag. Jag har inget/inga och har inte funderat över något. Men man kanske ska ha nåt mål? Fast är det samma sak?
Okejdå, mål eller nyårslöften, here we go:
- Må bra
- Klara mig genom första året på PHS.
- Fortsätta sluta snusa :]
Bra avslut och en superb inledning!
Jag väljer att beskriva vårt nyårsfirande med bilder, för som man säger. Bilder säger mer än tusenbiljoner ord.
"GOTT NYTT DECENNIUM!"
(Egentligen skrek vi BLEEEMM!)
