Dallas 12 veckor.

Dallas 12 veckor.

Denna fotosession bjöd på lite mer motstånd:


Alla barns lika värde.

Jag vet hur det känns att vara studerande småbarnsförälder!

Vardagen blir inrutad med mat på fasta tider. Vardagen måste planeras och det lilla livet ska inkluderas. Eftersom jag inte tror på blöjor får jag torka kiss hela dagarna, jag försöker dämpa mitt dåliga samvete genom att umgås med "ungen" all min lediga tid, då jag egentligen har massa sidor som ska läsas, reflekteras och analyseras. När jag väl sätter mig för att ta itu med alla borden så hamnar jag ändå på Hemnet och drömmer om något större. För att inte tala om det där studiebidraget som aldrig bemödar sig att förgylla min dag utan istället påminner mig om den stora drömmens frånvaro.

Lånat barn:



Skillnaden är väl bara att vi har vårt barn i koppel.

Artikel 33 - skydda barn mot narkotikabruk.

Jag sitter och skriver en liten jämförande analys om hur våran lagstiftning uppfyller kraven som ställs på Sverige genom ratificerandet av FN's konvention om barns rättigheter, sk Barnkonventionen. Ett väldigt omfattande och djupdykande arbete.

Jag har precis börjat, det ska vara klart om ca 4 timmar och vara ca 1-2 A4 sidor. Högst avancerat ;]


Dallas 11 veckor.

Dallas 11 veckor och 1 dm senare (!)


Ett väl fungerande utopiskt samhälle.

Det finns vissa fenomen som ibland funkar alldeles fenomenalt i vårt samhälle. Precis som dom ska alltså. Man blir ganska förvånad när de gör det... Till exempel när tåget kommer fram på utsatt tid. Att politiker håller sina ord. När lönespecen kommer före utbetalningen. Etc.

Sen finns det saker växer fram i samhället som också funkar bra. Att man tackar när någon stannar vid ett övergångsställe. Eller då nån släpper fram en i en trafikerad korsning. Och blixtlåsprincipen!, icke att förglömma! Håller upp dörren för personen efter m.m. Men det är inte någon av dom välfungerande förhållningsreglerna jag tänker på. Jag tänker på något som varje billist kan göra för att undvika det här:

OMKÖRNINGSKOMMUNIKATION!

Häromdagen hoppade jag högt i förarsätet när en fullständig kommunikation slutfördes med en lastbilschaffis:

 

Stor avkörning på E4an så trafiken dras om på en slingrig inlandsväg. Snörök. Kvällstid = många lastbilar = omöjligt att se om man kan köra om. Tills denne fantastiske chaffis dyker upp framför mig.

 

1. Han(?) blinkar höger en gång. "Det är fritt framför, du kan köra om."

2. Jag kör om. "Bra, då kör jag om."

3. Jag lägger mig framför lastbilen och blinkar en gång höger, en gång vänster. "Tack för hjälpen"

4. Chaffisen blinkar snabbt med helljusen. "Varsågod".

5. Jag jublar! Det var längesen kommunikationen gick hela vägen i mål. Dessutom känns det som att prata med en lastbil, prova vettja!


Om man skrapar på ytan. (Känsliga bilder)

Sousse, Tunisien -09




Det var inte revolution i luften då, men det var inte 100 % trygghet heller.







Jag och Em sitter nu och kilar oss i huvudet och funderar vad som hände.





Dallas 10 veckor.

Dallas 10 veckor.

Som sagt, det var det där med profilbilder. Om han nu ska bli tungkriminell så är det lika bra att han lär sig ta mugshots på en gång. Stå still, titta rakt fram!


Föräldraågren.

Dallas matte kan meddela att hon känner sig som en annan orolig morsa emellanåt.

Dallas i sin tur förkastar alla påståenden om att han kommer bli narkoman och tungkriminell när han blir stor bara för att han har kanyler i käften och inte lyssnar på några som helst förhållningsregler.


Tre trolls.

Det är dags att presentera syskonskaran tror jag.

 

Till höger: storasyster. I mitten: mittenbarnet. Till vänster: lillebror.


Jag tar mig friheten att publicera bilden utan deras tillåtelse. Eventuell censur sköter de helt på egen hand :D


Dallas 9 veckor.

Vi har beslutat att ta en profilbild på Dallas varje vecka för att se hur mycket han växer. Som alla vet är utveckling svår att skåda när man befinner sig mitt i den, så här kommer första:

Dallas 9 veckor (i fredags).

Det är rätt svårt att få han att stå still i profil, men det är ju en utveckling i sig. Fondväggen får agera dörrkarm, ni vet där mamma & pappa klottrade in ens längd när man var liten.


Vännens sovrum till allmän beskådan.

För länge, länge sedan (i oktober för att vara exakt) yttrade jag mig om min blivande hobby. Konstnärandet. Det var ett tag sen, men jag har verkligen inte varit sysslolös, trots att det varit tyst om saken. I själva verket höll jag på med en julklapp till Marilyn Monroe-fantansten och min vän Sandra, eller till hennes kala sovrumsvägg, och det är ju ingenting man kan out'a förrän julen är över. Så här kommer det, mitt första alster:

Med julrimmet:

"De gamla grekerna använde ofta lera

de byggde hus, målade och grävde mark de fått arrendera

Man kan göra på många olika sätt

Ingen kan säga om jag gjorde fel eller rätt

Jag gjorde mitt allra bästa

Många skulle säkert fnysa och säga "nästa"

Jag hoppas du inte tror att det är en annan jävla 'hoe'

Det ska egentligen föreställa ..."

 

Nästa gång kanske det blir nåt till vår kala sovrumsvägg :]


Årsskiftet i bilder.

Nytt år, nya möjligheter. Hoppas ni haft en fin helg allihop! Det har jag haft, stora saker har hänt. Saker som eventuellt kommer påverka er sysselsättning... Det har varit en del torka här på sistone, och istället för att lägga ner helt och hållet tänkte jag göra en liten omställning. Mer bilder! Bara bilder! Bilder är ju ändå det som gör det roligt att läsa... Eller vad säger ni? Vi gör ett försök:

Julafton i den nya och givna julklänningen.



Brandsläckare - Tidernas bästa julklapp, från storasyster.


Chaffis på juldagen...


...åt Bill & Bull.


Nyårsafton. Lugnt och skönt ;]


Men störst av allt är att min och Em's familj om två nu har utökats med en Dallas.

På väg hem siktar grabbarna in sig på Biltema medan jag gör mitt på IKEA.

Ett IKEA-besök som förövrigt borde dokumenteras som det hittills billigaste besöket!

Alltså inget kök denna gång. Heller.


RSS 2.0