strollan

Nu är det lite väl mörkt på eftermiddagarna tycker jag. Jag längtar efter vintermörker och ljus, halsdukar, mössor och vantar. Knarrande steg under lyktorna längs gatan. Kreativiteten har bitit sig fast och kommer hålla mig sysselsatt till den dagen jag vaknar och ser det vita pudret som smugit sig på under natten. Alternativt så singlar den första flingan ner när jag är ute och går med Dallas. Jag har ännu inte bestämt mig för i vilket scenario jag upptäcker första snön, jag hoppas på det senare, för så var det förra året. Fast då var jag utan hund när jag var ute och gick den 16e oktober när första snön kom, och dessutom bestämde sig för att stanna.

Ett tidigt avslut på en skoldag leder oavkortat till klasskamrathäng på stan. Nyss hemkommen efter en hundpromenad i duggregnet. Inne noterar jag -återigen- att Dallas gärna tuggar i sig snorpapperet från soptunnan på toaletten. Fast mest sitter jag och är nöjd över dom nya byxorna och känner den lätta ångesten över att tentan smyger sig på utan att jag gjort någon kraftigare ansträngning för att avhjälpa det.

Istället lämnar jag hemmets trygga vrå och beger mig mot stan för ytterligare klasskamratsfika. Jag drömmer mig lite sävligt bort till höstdagar med sol och funderar över om de är över nu. Men egentligen har jag inte jättemycket att klaga över.