Lektion 2.

Mc-skolan går långsamt. Men igår fick jag lektion nr2 - Att styra in motorcykeln i ett lånat garage över natten eftersom grannen övanför blev bestulen på sin motorcykel natten till igår.

Och jag tippade inte :) Det måste ju vara lika godkänt som att spika en tenta.

Väntans tider.

Idag är det exakt en vecka kvar till vad jag har väntat på sedan förra sommaren, och då menar jag inte Urkult, eller sommaren själv. Nä jag menar det som hör till sommaren, det som gör sommaren till just sommar och inte vinter. Ni vet inte vad jag menar? Jag kan sjunga det för er:

Di di didi di didi diii, dada daa dadaaa...

Är ni med? Inte? Om jag ger er en bild då?


Okej.

Tisdag 28 juni 21.00 börjar Morden i Midsomer!!!


Och vi har en ny frontfigur med i bilden. Spännande.

Karriärbyte?

Idag tänkte jag på koordination.

Och sen tänkte jag vilket yrke som skulle passa mig eftersom jag är så skämmigt dålig på höger och vänster.

 

Aerobicsinstruktör vore egentligen perfekt, att stå mitt emot friskis&svettis-gänget, skrika höger, lyfta vänster. Så fel för mig, så rätt för dom.

Mitt andra alternativ är politisk spion, att sitta bredvid Reinfeldt och säga att jag är höger, fast jag menar vänster. Det vore väldigt användbart för höge... eller jag menar vänstern!

 

Ett yrke som definitivt inte passar om man tänker efter är Polis. Det vore typiskt obra när man jagar bankrånarna, kollegan tappar bort dom, frågar var de tog vägen i korsningen och jag ropar vänster!


Klippochklistrakonst.

Det senaste alstret från Hobbykonstnären är uppe på väggen, äntligen!



Bilden kan jag tyvärr inte claima, däremot klippningen ;)

Att inse sina begränsningar.

Jo, jag lagade ju cykelpunkan.
Men om Försvarsmakten erbjuder mig att delta i krig som fältskär eller om någon vill ha med mig i rollspel som präst i uppgift att heala (eng.) så kommer jag tacka nej för nu är det punka igen.

Slutet på ett sommarlov är starten på ett annat.

Sommarens jobb började i måndags. Blandade känslor. Så jag fortsätter veckan med en ledig tisdag. En fördel med att börja jobba är såklart att man får lite struktur på vardagen, har man dessutom en sambo som åker till jobbet 07.00 och en hund som vill ha frukost en kvart senare så blir det ingen jättelång sovmorgon trots lediga dagar. Men jag gillar det, om man kommer igång. Det gjorde jag igår.

- hemmafrukost á la hotell framför slutet på den spanska filmen Even the rain.
- Bilprovningen.se och deras checklista inför bilbesiktning letades fram.
- genomförde checklistan, som innebar byte av skyltlampa bak. Good work!
-
när jag ändå stod på macken och skruvade så passade jag på att köpa 10 min dammsugning av bilen.
- paus för att i telefon tala om framtiden med en vän.
- hämta kameran som förhoppningsvis är fylld med foton från lillebrors bal!
- min livs första besiktning på egen hand
(resulterade i ombesiktning pga dålig strålkastare fram, jäklar)
- träffa vännen och deras nya familjemedlem.
- investera i min hälsa genom att köpa nya löparskor.
- förbättra mina chanser att rädda katter ur träd genom att köpa klätterutrustning.
- rensa ogräs i trädgårdslandet.
- försöker lista ut hur morötter ser ut när de kommer upp ur jorden, men jag inser att jag inte har någon aning och låter helt enkelt bli att rensa ogräs som växer i fina rader.
- provar de nya skorna på löpbandet och tog en vända på gymmet samtidigt.
- snabbvisit av svägerskor.
- behöver en ursäkt för att få äta godis, så jag ringer en vän för filmkväll.

Och bilder hade jag från baldagen.

Morfar instruerar lillebror i den fina konsten att bära frack.

Med dam, höghatt, käpp och lackskor på röda mattan är kvällen komplett.

 





Skolstart. Lektion 1.

Igår hade jag min första lektion inför MC-kortet, och det gick så bra att jag borde få ett körkort i flingpaketet nästa gång. Men jag kan inte ta åt mig all ära, Em är nog den mest pedagogiska och tydliga lärare jag någonsin träffat, detta trots att jag tagit mig igenom 13,5 års skoltid.

Nu vet vi vem som ska övningsköra med barnen i framtiden. Inte jag.

Torra fötter i värmen.

Äntligen har jag ett par egna stövlar! Nu behöver jag inte lufsa runt i Em's 45:or med stålhätta och lukta ladugård så fort jag vill ut i trädgårdslandet. Det finns ju en charm i det också, förvisso. Men jag vill ha något som passar bättre till Narcisserna som blommar där. Och nu har jag dom!

Härligt knalligt röda. Jag hade gärna köpt de prickiga, men jag hade inte råd så jag gjorde sönder den dyrbara påsen med ekomjöl och strödde varsamt över stövlarna när dom låg i bilen. Ska det vara prickigt så ska det vara miljövänliga prickar.

Istället för att betala 100:- för prickar så köpte jag jord till tomaterna. 200 liter jord som skulle lyftas ur kundvagnen och in i bilen. Och vad är väl Maxiparkeringen utan de vänliga själar som vandrar där? En gråsprängd man i bilen mittemot skyndade fram till den unga tjejen i röd klänning och matchande stövlar och frågade om hon minsann inte ville ha hjälp med jorden. På vilket hon svarade att om hon hade fått ner dom i vagnen så skulle hon nog lyckas få upp dom ändå, men tackade ändå för erbjudandet. Sen kan jag inte låta bli att undra om mina armar ser mindre vältränade ut i klänning... Vad tror ni?

Nä, jag trodde inte heller det ;) Men för säkerhets skull tar jag en vända till gymmet.
Vi ses i värmen senare, vältränade, nyduschade och iförda sommarklänning.

Högskolematte.

Ett

plus ett

Likamed glass!

Enkelt!


All hail the healer!

Cykelns punka har läkt. Rehabtiden var lång. Mycket lång. Men läkningsprocessen tog bara 10 minuter. Ungefär som med de flesta andra saker som hänger över en och borde göras.

Det är liksom mer stimulerande att dra ut på det hela, för när jag väl får det gjort så lägger sig en härlig sinnesfrid över hela mitt inre.

Jag kanske skulle vänta med att betala räkningarna också...

Är det frukten av arbetet som räknas?

Det här sysslade Em med igårkväll:

Samtidigt som jag sysslade med det här:

Jag och Em har som tur var ett så otroligt jämställt förhållande att vi inte jämför sysslor i hemmet. Men om man nu vill kan man värdera hurvida det är mer värt att ha ett halltak som följer alla trendmönster eller om man jobbar för att säkra maten på bordet till hösten. Fast det är ju som att jämföra äpplen och päron. Vilket egentligen inte är så omöjligt eftersom båda är frukter.

I'm just saying.


Gamen charmar in sig.

Häromdagen fick vi celebert besök. Hilma, 1år 4mån, tog med sig sina päron och droppade in på fika! Fast päronen vill helst ha bullarna för sig själva, något Hilma tillslut noterade och bestämde sig för att ändra på.

Hilma tuggar den första smörgåsen, lyckligt ovetande om vad den nöjde fadern sysslar med ovanför hennes huvud.

Efter två smörgåsar finns det nog plats för en till, den sista... om man ber snällt. Hilma provar samma taktik på Em som hon uppenbarligen har tränat på väldigt mycket hemma...

Jodå! Han smälte som smör!

Dallas blir utan både fika och barn. Hilma låter tydligt hälsa att han inte är i närheten av önskvärd.

Efter 3 smörgåsar lyckas de två blå trots allt tigga till sig en bullbit av mamma... Ingen match.

När Hilma väl fått smak på livets sötma
lägger hon i sista charmväxeln och försöker locka till sig en liiiiten bit bulle till...

...vilket inte gick helt enligt hennes plan. Min teori är att Em kan stå emot eftersom han tränat på vår envisa hund.

Om hon är nedstämd, bullsugen eller planerar nästa charmattack låter jag vara osagt.
Jag ser fram emot nästa besök, när talet har utvecklats och jag kan höra hennes argument till att få som hon vill. Den här gången lät det som rena gregiskan. Men munläder, det har hon!

Best of luck, mamman och pappan ;]





RSS 2.0