Något litet, sött och blött.
En pingvin? En zombie?
...tramp, tramp, tramp, tramp, godis, tramp, tramp, godis...
Lule BK Träningsläger.
Torsdag:
Vi kommer fram till Lule BK och Måttsundsbacken, så det blir lite backträning/lek innan läggdags.
Sen kommer "Dallas 25 veckor-bilden" i solnedgången.
Lördag, nu hoppar vi på spår-gruppen ute i skogen för att lära oss hur man egentligen gör. Vi började med hårda spår - på asfalt. Eftersom det är svårare att känna doften på asfalt så ska det tvinga hunden att ta ner tempot och blir mer noggrann. Det gick sådär på första spåret. Men skam den som ger sig. Efter det gick skogsspåren bättre än någonsin.
Av en händelse så kikade Em in på Blocket för att leta bilbur, och det fanns en i Lule, anpassad för vår bilmodell, vad är oddsen?! Nu åker äntligen hela familjen säkert.
Söndag: Vi spårar vidare i skogen och Dallas utvecklingskurva skjuter i höjden! Vi får även låna sele och spårlina vilket gör det hela mycket roligare, och lättare. Idag klarar han också av de flesta hårda spår. Dessutom går vi igenom grenen "uppletande av föremål" som man gör i en ruta i skogen som man har trampat upp och fyllt med doftspår. Sen gömmer man en leksak - och hunden ska på kommando leta upp den och komma tillbaka med den. Första svängen gick sådär, Dallas hade behov av både nr 1 och nr 2 ;) Men andra gången satt det! Vi kan inte låta bli att bli förvånade! Se själva:
Dallas sitter sådär som man får göra när man bara är ett halvår gammal och har spårat i två dagar - som en hösäck. Vi har fått med oss massor från helgen och nu har vi alla förutsättningar för att utvecklas, jättekul!
Hej då civilisationen, hej hej kunskap!
Det är lite synd att man ska behöva köra 27 mil för att förskanska sig denna kunskap när man är medlem i Umeå Brukshundklubb. Men nu ska vi inte vara sånna. Det blir en rolig roadtrip, Dallas kommer bli smart, jag kommer bli trött.
Dallas 8 veckor - hej då!
"En baby är en ängel vars vingar krymper samtidigt som benen växer."
Under locket ska det vara en burk... full med små ekogödselkulor.
Jag kan inte hitta burken.
Hoffeträff Nr 2
Hundfolket goes "vänstervarvare".
Igår debuterade vi i utställning, eller som "vänstervarvare". Det gick nog rätt bra tror vi. Det var i ett ridhus där hästbajset var mer intressant än ringen. Jag förstår varför Hovawarten kallas Hoppavart. I ringen skulle vi leka så att alla får sig ett gott skratt och att stå stilla medan domaren tittar på en, det är ju jättetråkigt. Men vi (Dallas) lyckades få BIR, bäst i ras, och HP, hederspris så vi gick till final. Där blev vi BIS 4:a (4e plats Best in Show) i valpklassen. Grekiska, jag vet :)
Det var tröttsamt, tog lång tid och mycket energi, men vi fick våra livs första rosetter och ett riktigt bra utlåtande av domaren, så vi är väldigt nöjda. Men det ska nämnas att ingen av oss har någon som helst erfarenhet eller kunskap om hur man ställer ut hund. Så om jag ser grön ut på bilderna så är det en väldigt korrekt bild av verkligheten :) Allt som allt, rätt intressant.
Vad är detta?
Jo, mina vänner, det ska jag tala om. Det är mina tredje trasiga favoritjeans. Em hotade för någon vecka sedan att slänga par nr.2 men jag ska ju laga dom! Såklart.
...och den skyldiga återvänder till brottsplatsen.
När vi städar...
Dallas får smeknamnet Mr. Destructivity pga alla pappers- och plastbitar som ligger och skräpar överallt. Men när det ska städas, då plötsligt kommer Dallas på att han faktiskt har en hel låda med leksaker!
Ett tydligt tecken på hans envishet? Tja, det är ju trots allt hans låda. Men om han nu ska vara så smart så kan han väl helt på egen hand lära sig lägga tillbaka leksakerna också?
Familjens analytiker.
- Hepp. Då sysselsätter jag mig själv...
- Kanske genom att syna alla skarvar på toarullen.
Vad är väl en dag i Skåne.
Vad ska man till Skåne och göra när våren är på ingång hemma. Vi har tillåme haft fler plusgrader i Ume än vad Ystad hade förra veckan. Jag hoppas att det slår om i och med min närvaro här nere. Jag har nämligen alltid haft den ödmjuka inställningen att vädret ALLTID är bättre där jag är, att det liksom följer efter mig. Om det är dåligt väder där jag är så tänker jag alltid "stackars dom där hemma, vädret måste vara katastrofalt dåligt där nu - med tanke på hur dåligt det är här". Jag vet, väldigt logiskt och framförallt vansinnigt ödmjukt.
Igår, innan jag lämnade Ume (och tog solen med mig) så var det himla härligt väder. Dallas fick träffa ytterligare en lekfull filur, troligtvis också en av de mest fotogeniska hundar jag någonsin träffat: Pulver. Finsk lapphund.
Pulver sprang dock mest ifrån Dallas. Men han hängde efter och gav aldrig upp. Tillslut fick Pulver erkänna att han faktiskt hade noterat Dallas, och så kunde leken börja.
Jaja. Jag får väl hitta nåt annat att älskar honom för...
Han tuggade nästan sönder min mobil häromdagen. Det var speciellt.
Kesokleptomanen slår till igen.
Jag och Em har nog en släng av kesonarkomani. Dessa burkar diskas och staplas i varandra innan de läggs i papperspåsen som ska till insamlingen. Den där påsen är en guldgruva med leksaker för Dallas. Äggkartonger, konservburkar (!), krossade tomater-kartonger, plastflaskor och diverse annat ligger spridda i lägenheten. Han har lärt sig att plocka ur påsen, nu ska vi bara lära han att lägga tillbaka det.
Kesoburkarna är uppenbarligen hans favorit.
Jo, han började byta tänder för ett tag sen. Så det tuggas hejvilt på saker nu.
När det nya naglar sig fast.
Jag trodde inte att han skulle lyckas snärja mig så hårt. Jag saknar ju det lilla envisa, innekissande, snabbväxande monstret - trots att han misstar mig för en tuggleksak. Är det detta som är ovillkorlig kärlek? Att älska alla sidor?
Småbarnsmor avec amour.
Att upptäcka världen.
Alla barns lika värde.
Skillnaden är väl bara att vi har vårt barn i koppel.
Föräldraågren.
Dallas matte kan meddela att hon känner sig som en annan orolig morsa emellanåt.
Dallas i sin tur förkastar alla påståenden om att han kommer bli narkoman och tungkriminell när han blir stor bara för att han har kanyler i käften och inte lyssnar på några som helst förhållningsregler.
Detta slår Victorias graviditet!
Ett litet steg för mänskligheten...
...men ett gigantiskt steg för oss. Första hundprylen införskaffad. Dragkampsleksak!
I er läsande stund sitter vi i bilen på väg till Estockholmo, the Big Ingrid Marie Apple. Ja ni fattar.
Vi ska till kenneln för att ta nästa stora steg - välja valp!
Kameran är med, såklart ;]
