Sex strängar på min lyra.

Nu återstår det att se om kontinuitet är min starka sida.

Gårdagen var en dag rätt olik mina vanliga. Till att börja med hade jag bara 4,5 timmes arbetsdag. Sen lunchade jag med en nybliven mamma till gymnasiekompis. Och Em, bara så du vet, den där ungen passade alldeles utmärkt i min famn. Ute som ett ljus, slocknade direkt. Jag gissar att det är vid dessa tillfällen du är glad att du är cirkus 300 bil bort (och totalt okontaktbar)...

... jag är inte så glad över det. Även fast jag vet att han skulle vara ute längre än vanligt så är det ändå oroande att jag inte hört nåt sen i lördags. Jag vet att jag inte ska oroa mig, egentligen. Men i dagens läge kan det inte hjälpas. Därför har jag haft en dålig natt, full av otroligt målande mardrömmar. Till följd av detta höll jag på att försova mig igen, eller, egentligen gjorde jag det. Fast den här gången hade jag i alla fall 15 minuter på att ta mig till jobbet. Lyckades, utan någon större marginal.

Tillbaka till varför gårdagen (trots mardrömmar) var en ovanligt bra dag.

Till middag hade jag också sällskap - Love. Det var ett halvår sen vi sågs sist. Men det känns som igår, lite skrämmande att tiden går så fort. Vi uppdaterade varandra om respektives läge. För övrigt så längtar jag till flytten, för jag börjar mer och mer inse att jag har mina närmaste på den sidan (andra sidan) av stan. Som sagt, god middag och nån öl bara för den goda sakens skull ;] Sen gick vi, som så många andra gånger, över till gitarrsnack. Den här gången stämde han ner min gitarr (som den musikguru han är) så att jag kan spela Dashboard Confessionals låtar. Men innan jag har lyckats lära mig så har väl isarna smält. Ja, nu sitter jag och lär mig lite intron här och där och funderar hur jag ska spendera mina tre kommande lediga dagar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0