strollan

Igår hängde jag med Jonas och några sörlänningar ut på lokal. Men eftersom jag skulle upp och jobba i morse så skulle det bli en lugn kväll. Lugn blev den, men det blev även väldigt sen. Tok-sen. Så, jag var tvungen att ringa Egal (som för övrigt också var med men som hade självkännedom nog att gå hem tidigt) och säga att jag inte pallar styrkelyft (som jag fastställt att det heter) idag efter jobbet. Det tog emot, riktigt mycket. Att svika är bland det värsta som finns. Inte för att Egal satte sig ner och grät eller för att nåns liv stod på spel, utan just bara för att vi hade bestämt nåt och jag kunde inte hålla det. Nog för att vem som helst som hållit i en hantel vet att man snarare gör mer skada än nytta om man är helt slut innan man ens kommer till gymmet. Men vi bestämde att vi skulle ta det senare i helgen eller nästa vecka istället.

Men det tog inte slut där. Jag känner också att jag har svikit mig själv. Okej att jag kanske är min egen plågoande när det gäller träning, men jag blir nästan orolig över mina prioriteringar när jag känner att jag har gjort något straffbart då jag inte tar mig iväg på gymmet inför vad jag vet skulle vara ett givande pass. Ja, det snurrar av massa funderingar i huvudet på mig just nu. Men jag ångrar ändå inte att jag förljde med igår, det skulle ju vara direkt dumt. Jag hade jättekul.

Persson