strollan

Rädd för mörkret? Njää.
Rädd för spöket i källaren? Utan tvekan.

Ett av de där makabra "rycken" drabbade mig ikväll. Man vet aldrig varthän det bär. Denna gång skulle jag städa skrubben vilket innebar att städa undan byggmaterialet från hallbygget.

1. Gympadojorna snöras hårt på fötterna.
2. Jag greppar så mycket jag kan samtidigt.
3. Med djupa andetag går jag mot källardörren.
4. Låsa upp. Tända i källartrappen. Snabba steg ner. Noterar att inga röda ögon spanar på mig längst bort i källarkorridoren. TÄNDER! (starten går)
5. Försöker i all hast stapla grejerna snyggt samtidigt som jag håller span på lysknappen så att jag kan trycka på den när det börjar lysa rött (vilket innebär att lyset snart slocknar).
6. Starten för min livs snabbaste spurt börjar med ett trestegshopp över tre höja trösklar, rundar sedan ett hörn för att i fyra steg ta den branta trappen och skynda mig ut innan han där nere greppar min axel bakifrån.
7. Väl uppe är jag genuint lycklig över att ha kommit upp med livet i behåll.

(Självklart sträcker jag på mig och rättar till håret innan jag går hemåt så att inga grannar ser och anar något, någon kanske får för sig att göra ett practical joke.)

Denna, tja.. låt oss kalla det ritual, upprepades tre gånger innan allt bråte lämnat lägenheten. Nu sitter jag här och känner hur "rycket" rinner ur mig i takt med adrenalinet.