strollan

Det är knappt jag orkar ge mig in i debatten om våra två stupade svenskar. Jag känner mest en irritation över många av reaktionerna efter detta, att vi ska dra oss ur Afghanistan. Som om vi inte vill vara med i krig längre när vi inser att soldaterna faktiskt riskerar sina liv för andra säkerhet. Det känns naivt och inte minst respektlöst mot anhöriga och de soldater som varit där och de som är kvar och kämpar med denna förlust i ryggen.

Jag vill citera Johanna Hildebrandt:

"[...]Att soldater riskerar att dö i krig är ett faktum, även om det sällan händer i Sverige.

Men att de två officerarna stupat i strid kommer också väcka debatt om Sveriges insats i Afghanistan. Nya krav på att trupperna ska tas hem kommer att höras, vilket är exakt vad talibanerna vill.

Deras mål är ju att driva ut Isaf-styrkorna och återigen ta makten.[...]"

Idag önskar jag att Uppsala låg lite närmare för jag skulle vilja visa mitt stöd till Palmlövs anhöriga på minnesstunden där. Jag har haft stor respekt för hans sätt att föra befäl, hans kunskap och hans person. Han var en av de få befäl jag kände förtroende att åka på utlandstjänst med.

Jag hoppas att kommande debatter kommer föras med eftertanke och respekt.