strollan

Dunderfika, med sju sorters hembakekakor (plus kladdkakemuffinsarna med lingon som Em bakade igår). Japp, det är inledningen till julmiddagen hos mormor och morfar jag pratar om. Men när jag dukar inför förrätten ringer det i mammas telefon.

Mamma: ...jaha, jo, det är min bil, men jag har lånat ut den. Ja, det stämmer... Jaa... Men då ber jag så hemskt mycket om ursäkt, det ska vi fixa på en gång.

Vi hade hittat en igensnöad parkeringsplats med stolpe under mellandagarna då det var som kallast. Vi skottade upp den jättefint och har utnyttjat den flitigt. Tills kvällens samtal av en överambitiös stolpägare som fått kicka igång sin bil två morgnar och som kollat upp reg-numret på vår (LÄS: mammas) bil. Så det var bara att pallra sig tvärs genom stan igen för att flytta på skrället. - 22 grader ute. Ägaren i fråga hade dessutom dragit ut sladden ur bilen som i sin tur inlett en egen istid under motorhuven. Den var stendöd med andra ord och vi fick knuffa bort den från rutan.

Väl tillbaka till värmen och julmaten fortsätter gemenskapen. Musiken spelar ljuvt i bakgrunden och radions historia kommer på tal.

Pappa: Tänk er på 40-talet, då var det inte många som hade musik till middagen. Då måste radio ha varit en lyx.
Mormor: Jaa, och så var det ända upp till 60-70-talet...
Jag: Jag undrar vad vi kommer sitta och diskutera om 70 år, vad vi idag räknade som lyx...?
Em: Motorvärmarstolpar.