Strollan spottar salt på den svarta katten.
Hoppa över första och sista åket.
Men det gjorde jag inte, för om jag inte fått punka på nio år så vore det väldigt orimlig att jag skulle få det just här och nu.
Ta i trä.
Säg inte hej förrän du är över bäcken.
Med mera, med mera, med mera mera.
Jag tror nog ganska hårt på det där. För det slår aldrig fel. Häromveckan sa jag högt; jag har aldrig fått punka på min cykel. Och då har jag haft den i nästan nio år. Därefter tänkte jag, ojoj, ta i trä!
Men det gjorde jag inte, för om jag inte fått punka på nio år så vore det väldigt orimlig att jag skulle få det just här och nu.
Det vore väldigt orimligt.
Men orimligt utesluter inte att det faktiskt händer...Kommentarer
Trackback
