När det nya naglar sig fast.
Dallas och Em ska sova hos Em's föräldrar i natt. Utan mig. Det slog mig när jag var på väg hem från skolan i eftermiddags - ack så ont det gjorde! Visst har dom gjort det förut, men det var ju flera veckor sen. Sen dess har jag lämnat honom på morgonen (ja, i sällskap såklart) och mött honom studsande i dörren när jag kommit hem igen. Men inte idag.
Jag trodde inte att han skulle lyckas snärja mig så hårt. Jag saknar ju det lilla envisa, innekissande, snabbväxande monstret - trots att han misstar mig för en tuggleksak. Är det detta som är ovillkorlig kärlek? Att älska alla sidor?
Småbarnsmor avec amour.
Jag trodde inte att han skulle lyckas snärja mig så hårt. Jag saknar ju det lilla envisa, innekissande, snabbväxande monstret - trots att han misstar mig för en tuggleksak. Är det detta som är ovillkorlig kärlek? Att älska alla sidor?
Småbarnsmor avec amour.
Kommentarer
Trackback
