strollan

Vardagen blir inrutad med mat på fasta tider. Vardagen måste planeras och det lilla livet ska inkluderas. Eftersom jag inte tror på blöjor får jag torka kiss hela dagarna, jag försöker dämpa mitt dåliga samvete genom att umgås med "ungen" all min lediga tid, då jag egentligen har massa sidor som ska läsas, reflekteras och analyseras. När jag väl sätter mig för att ta itu med alla borden så hamnar jag ändå på Hemnet och drömmer om något större. För att inte tala om det där studiebidraget som aldrig bemödar sig att förgylla min dag utan istället påminner mig om den stora drömmens frånvaro.