Kul med hjul.
Varje år runt den här tiden är det en viss bok som kryper fram ur bokhyllan och visar ryggraden...
Julen flyttar in.
För första gången sen jag flyttade hemifrån (2006) har en julgran kommit in över min tröskel. Inte nog med detta. Dessutom är det första gången i hela mitt liv som jag köper en riktig, livs levande (barrande), julgran! Detta är stort mina vänner, och därför är det inte så konstigt att jag blir lite exalterad när jag ger mig ut att hitta vår gran.
När man blir exalterad händer det ofta att man tar i i överkant:
Hehe.
Men med våra
topphemliga knep så lyckas vi storleksanpassa granen för vårt hem:
:D
Att bo på krigsstigen.
I helgen, i Stockholm, bodde vi längs den här gatan. Jag tror att grunden till kriget ligger i en brist, likt de flesta andra krig. I detta fall bristen på parkeringsplatser. Men här tycker jag de har löst det på ett rätt bra sätt.
"Varje dag mellan kl 7-11 är det fred. Då får INGEN parkera här. Fast det gäller bara från skylten och femton meter bakåt."
Femton meter längre bort finns en frizon för de som skadats i kriget.
Där kan de få Plåster.
Detta slår Victorias graviditet!
Dallas, om knappt 3 veckor blir han Umebo.
Ett litet steg för mänskligheten...
...men ett gigantiskt steg för oss. Första hundprylen införskaffad. Dragkampsleksak!
I er läsande stund sitter vi i bilen på väg till Estockholmo, the Big Ingrid Marie Apple. Ja ni fattar.
Vi ska till kenneln för att ta nästa stora steg - välja valp!
Kameran är med, såklart ;]
Den hjälpsamme datorn.
Ni vet hur datorer kan vara opedagogiska ibland. Man försöker göra något på datorn, installera något eller liknande, det plingar till och följande felmeddelande går att läsa i en liten tändsticksaskstor ruta "
Programmet kunde inte installeras" eller "
Kunde inte utföra åtgärden". Och där står man, helt oförstående över vad som gått fel.
Tills nu. Den nya pedagogiska eran är här:
Felmeddelandet har kompletteras med en förklaring till
varför den inte går att slutföra. Mer eller mindre möjlig att förstå, men förklaringen finns där!
Datorn blev tyvärr inte särskilt mycket snabbare av åtgärden. Om den inte kvicknar till av sig själv snart så får den vara HUR hjälpsam den vill, för då kommer jag slänga ut den och byta upp den till en snabbare, piggare, förmodligen snyggare och i allra högsta grad en dyrare dator - likt en storkonsument borttappad i elektronikens oändliga värld à la 2010.
Svarta pepparkakor är också pepparkakor!
Igår lyckades jag återigen med den otroliga bedriften att inte sätta igång brandlarmet, vilket annars ofta inträffar när jag opererar med/vid/i närheten av ugnen. Det var pepparkaksbak på högsta nivå, med en alldeles hemmagjord Skogaholmsdeg (eftersom alla ingredienser gick att utläsa på ren svenska och faktiskt fanns i skafferiet så är den i stort sett hemmagjord).
Kristyr som blir över när man spritsar pepparkakor får man äta upp på valfritt sätt.
Den blivande modelfotografen och min kakbakare in arms,
Kitkat! Utan dig hade nog huset brunnit ner, jag hade blivit hemlös och högst troligast missat julkalendern i morse. Vad skulle jag göra utan dig?
Non-violent generation.
Lördagens underhållning innehöll halvnakna (vältränade) karlar som slogs likt alfahannar i en bur. Det är vad jag kallar underhållning! Detta var tredje gången Battle of Botnia gick av stapeln i Umeå. Ett blödande okben, ett knä ur led, ett par droppar (liter?) näsblod, en hel massa ömmande revben och en peppad publik på efterfest på TC. I år bestämde vi oss för att boka ett bord och käka buffé. Det kändes väldigt märkligt att sitta och äta närmast ringen, granne med kamerakillen och röda mattan i ryggen. Jag tror det krävs en särskild läggning för att känna sig bekväm i den situationen. Men en massa shyssta bilder fick jag: känsliga läsare varnas
Publik, kameramän, deltagare, domare, ljus- och ljudtekniker. Alla deltog till ytterligare en fantastisk gala. Men jag skulle även vilja sända en tanke till the cable guy, och tacka för att jag fick med hans bakhuvud på 99% av mina kort.
Utan honom skulle galan aldrig kunna sändas på TV4 sport den 10 december kl:21.45. Och då skulle Sverige aldrig få se mig försöka gömma mig bakom bordsgrannen med munnen full av coleslaw.
Fight responisbly.
Music for my heart.
Jag undrar en sak: På måndag har vi praktisk examination i
Akutsjukvård. L-ABCDE för att vara exakt. Och den lär ju examineras med dockor. Men hur vet man egentligen om man gör rätt? Om inte
Toy Storys version av verkligheten stämmer så lär ju inte dockan hoppa upp och hämta andan...
Sen skulle jag vilja tipsa folket om ett grymt bra band:
Sweet Thing. Finns även på Spotify. Tyvärr har de inte gjort många låtar, men
Change of Seasons är en stor favorit! Om jag inte lyckas med min livräddning på måndag så ska jag spela Sweet Thing för dockan, då lär hjärtat börja brinna och hela dockkroppen börja svänga i takt. Men jag ska inte spela favoritlåten, texten kanske inte passar särskilt bra med tanke på situationen: "
Baby don't worry, Just let it go, let it go..."
Ishlo pishlo vilken kille!
Magnus Betnér i all ära i onsdags. För all del. Jag skrattade tills jag inte hade någon röst kvar, om det har något med förkylningen att göra är fritt för tolkning. Betnér är sådär fantastiskt ärligt samhällskritisk. På pricken, nästan lite väl nära pricken faktiskt.
Trots ondsagens fulländade afton är en av mina absoluta favoritkomiker Johan Rheborg. Jo, jag är medveten om att Betnér fått årets komikerpris 2010 (och 2005, första komiker att få två pris). Men i min tabell, där jag är ensam domare, kommer Rheborg inneha en tryggad förstaplats med sina skådespelarinsatser som bland annat:
Ensamseglaren (Spermaharen 2002):
Och Kenny Starfighter såklart! ( TV 1997, Film 2009):
Betnér, den dagen du tar till en hårtork kommer du klättra.
Livet är ett klipp, håll med om det folk och fä...
Veckans stående meningsutväxling när jag & Em skiljs åt på morgonen:
- Ha det så kult på skolan/jobbet idag.
- Jag uuuundrar vad ni ska göra.
Mannen i mitt liv...
Ikväll är vi några som ska gå och lyssna på några kloka ord. Kanske skratta lite och kanske få lite ont i magen. Dagen och Magnus till ära hade jag faktiskt tänkt duscha. Men jag struntar i det, lagar potatisbullar till middag och väntar på julkalendern istället...
... jag har ju Em och han säger att han älskar mig för den jag är.
Då borde det räknas när jag är oduschad också.
Anonymiteten.
Igår var jag och Em och hälsade på
M&M. De har fått tillökning! En liten
M! Vill man (
och i detta fall är det nästan högst lämpligt, eftersom M pratar finlandssvenska) så kan man kalla dom Muminfamiljen.
Muminpappan bjöd gästerna på Muminglögg.
Och Muminmamman hade bakat Snusmumrikspepparkakor.
Hattifnattarna var väldigt glada och nöjda. Sen blev det dags att åka hemåt innan Morran kom och tog död på allting i sin väg (
eller vad hon nu gör). Sömnen infann sig och lugnet lade sig återigen över Mumindalen.
(PS: Länge leve Tove Jansson)
(PS2: Texten skall läsas på finlandssvenska för att ge den rätta känslan)
1. Vad har fungerat bra i ditt mentala träningsprogram?
Hur ska du göra för att fortsätta med det?
2. Är det något som inte har fungerat eller har fungerat mindre bra?
Hur tänker du kring detta?
Är det något som behöver förändras?
Har du nya mål?
3. Hur tänker du utveckla/träna/tänka/förändra för att programmet ska vara ett stöd i din mentala träning i framtiden?
