En lördag som alla andra.
Innan det hann jag titta förbi på sjukan där lillebror (till mammas stora förskräckelse) har tillbringat större delen av dagen.
Dessförinnan gjorde jag mitt bästa att tjäna in en årslön på hembakat bröd på skördemarknaden i Lövånger. Det gick sådär. Jag skyller på regnet.
Nu utmanar jag hösten och drar på mig klänning.

Den enes död...
På grund av min cykels bristande initiativtagande måste jag nu gå till skolan. Nyttigt för knät, för all del.

Paltkoman är ett faktum.
Paltkok.
Middag: Palt.
Måndag:
Lunch: Palt.
Middag: Palt.
Tisdag:
Lunch: Palt.
Middag: Macka. Phew.
Onsdag:
Lunch: Palt.
Middag: När nu får det vara nog! Köttfärssås & makaroner.
Strollan spottar salt på den svarta katten.
Men det gjorde jag inte, för om jag inte fått punka på nio år så vore det väldigt orimlig att jag skulle få det just här och nu.
Sanningen ligger på nanonivå.
Han upptäcker att alla kommuner är länkade, så han klickar på Umeå.
Då dyker alla statsdelar i Umeå upp, med statistik och antalet röster/parti. Nu upptäcker han att alla statsdelar är länkade.
Em utbrister: Om jag klickar på vår statsdel, då ser jag vilka som röstat på vilket parti! :D
Marknadsföring?

Varje gång de har gjort det har jag noterat att det är lite för mycket folk för att stå ensam på marknad. Det är ganska mycket folk om man är själv. Lagom om man är två. Perfekt om man är tre.
De kommer tillbaka.
Em's mama: Vi har lagt märke till att det kommer jättemycket kunder när du står här. Men när vi kommer tillbaka så försvinner dom!
Mostern: Och vi har två teorier. Antingen så har du en inbyggd kundmagnet, eller så är du bara långsam.
Bagarn slår larm om uppstigning.
Jag har även två nattugglor i lägenheten. Jag vet inte om jag blev road eller oroad över att dom inte vaknade när jag råkade baka igång brandlarmet. Jag skulle gärna själv sova som en stock just nu, men nu ska jag ner på stan till
Nä, jag ska inte ta med mig brödet. Idag är det Em's mammas grönsaker som ska krängas! Kom och köp vettja!
Modemåstet finns överallt.
Bättre sent än aldrig, är ett uttryck som passar väldigt bra här och nu. Igår, den 15e september, skördade jag vår första hemmaodlade tomat. Den var inte stor, inte ens i närheten av någon form av storlek.
För cirkus två veckor sen flyttade lådan in från balkongen till vårt vardagsrum. Fram till igår dignade grenarna av stenhårda gröna bollar på rad. Men tomaterna är inte bättre än oss människor. Så fort en började byta färg så skulle alla andra göra likadant. Vilken dag som helst har vi huset fullt av vända kappan efter vinden-tomater.
Bring it!
Inte bara för tvåbenta?
Katt med hundögon.
Husligheterna fortgår.
Såhär gott luktar det hemma hos oss just nu.
Om jag kunde skulle jag göra bilden till en länk som gör att datorn gasar (?) ut doften av nybakt surdegsbröd genom högtalarna.
En bildlös bekännelse.
Det där var snart ett år sen. I tron att min blodskräck/skadeskräck hade försvunnit på egen hand gick jag ikväll på en föreläsning om våldsrelaterade skador. Det var personal från Södersjukhuset som hade tagit med sig sitt digitala fotoalbum och drog anektdoter och detaljerade beskrivningar till bilderna på skador från olika misshandelsfall.
Vid den tredje bildens beskrivning tappade jag syn och hörsel. Jag ville löpa ut ur salen men var mycket medveten om att jag inte hade kommit långt innan jag hade stupat. Så det var bara att vika sig dubbel, hålla för öronen, känna kallsvetten bryta fram och känseldomningarna sprida sig ända ner till fötterna.
Nu har jag erkänt för mig själv att jag har en fobi. Det känns ganska konstigt.
Framförallt synd på en i övrigt väldigt intressant föreläsning!
Blod, svett och tårar.
Och det är ingen dålig dunst.
Jag tycker att hennes strategi är urusel. Ogenomtänkt.
Strollan njuter av baksmälleimmuniteten.
- Ett intro börjar spela i högtalarna. Dr. Alban ropar till ljudbåset: Number nine! Niiine!! Niioo. Nästa låt! Samtidigt som han visar nio fingrar över publikens huvuden. Det är nästan så att jag hör hur CD-spelaren letar efter track 9 på skivan. Jag kunde inte låta bli att kastas tillbaka till 90-talets alla roliga-timmen-framträdanden där klassens kille rappar något ohörbart medan hans kvinnliga poppismotsvarighet dansar tvåstegsdansen lite snett bakom. Han kändes ganska trött, stackars Alban.
Men jag tog mig igenom kvällen som var himla trevlig trots allt. Om inte annat så bjöd den på en hel del skratt. När jag kom hem hinkade jag vatten och mådde därför oförskämt bra när jag vaknade imorse. Så pass bra att jag bestämde mig för att baka bröd till frukost. Hur lyxigt är inte det?
Därefter satte jag sprätt på den nya surdegen jag haft puttrande i köksskåpet. En klok kvinna sa en gång att kreativiteten kommer igång i samband med hösten antågande. Det kan nog ligga nånting i det. Medan brödet nu gräddas bli det en promenad i den härliga höstsolen.
Peace.
Strollan bjuder in till dansduell.
Strollan funderar - och borde studera hela livet.
Med rutiner kommer livsglädjen tillbaka.
Resultat: 3 examinationer inom en veckas tid, fystest, grupparbeten och tenta.
Slutsats: Nu är allt som vanligt igen.

Nu kör vi. Bring it!
Sug på den du!
(inklusive sugit ur en klo).
Dessutom var det ganska gott (!)
Detta mina vänner, är stort!

6 års brödplugg ger resulat.
Han vänder sig till mig: Hur säger man "talar du franska" på franska?
Jag: Parlez vous baguette.
Hantverkarn' blåser ut ljusen!
Som ett-års-present till bloggen överraskar jag med en header!
Inlägg dedikerat till Ölandsbrudnnn
billig försäkring, komfort, kvalitet, lån?
Idag lutar det åt Volvo V50. Så förbered dig på att bli uppringd och bombarderad med frågor angående ditt föredetta ägande och körande av just V50.
