En lördag som alla andra.

När mörkret faller och duschen väntar på att förbereda mig för fest, då ter det sig lämpligt att gå ut på gården, starta jordfräsen och köra igenom vad som kommande vår ska bli min prunkande kolonilott.

Innan det hann jag titta förbi på sjukan där lillebror (till mammas stora förskräckelse) har tillbringat större delen av dagen.

Dessförinnan gjorde jag mitt bästa att tjäna in en årslön på hembakat bröd på skördemarknaden i Lövånger. Det gick sådär. Jag skyller på regnet.


Nu utmanar jag hösten och drar på mig klänning.
God afton, vänner.


Den enes död...

När min cykel saknar ett eget ansvarstänkande skyller jag på att den är lat och har dålig självdisciplin. När jag skadade knät jobbade jag minsann stenhårt med rehab. Man vill ju inte vara defekt liksom.

På grund av min cykels bristande initiativtagande måste jag nu till skolan. Nyttigt för knät, för all del.
Men skärpning cykeln, punkan fixar inte sig själv!

Paltkoman är ett faktum.

Söndag:
Paltkok.
Middag: Palt.

Måndag:
Lunch: Palt.
Middag: Palt.

Tisdag:
Lunch: Palt.
Middag: Macka. Phew.

Onsdag:
Lunch: Palt.
Middag: När nu får det vara nog! Köttfärssås & makaroner.


Strollan spottar salt på den svarta katten.

Hoppa över första och sista åket.
Ta i trä.
Säg inte hej förrän du är över bäcken.

Med mera, med mera, med mera mera.

Jag tror nog ganska hårt på det där. För det slår aldrig fel. Häromveckan sa jag högt; jag har aldrig fått punka på min cykel. Och då har jag haft den i nästan nio år. Därefter tänkte jag, ojoj, ta i trä!

Men det gjorde jag inte, för om jag inte fått punka på nio år så vore det väldigt orimlig att jag skulle få det just här och nu.

Det vore väldigt orimligt.
Men orimligt utesluter inte att det faktiskt händer...

Sanningen ligger på nanonivå.

Em tittar på valresultatet för kommunfullmäktige på valmyndighetens hemsida. Listan visar prydlig statistik över alla kommuners valresultat.

Han upptäcker att alla kommuner är länkade, så han klickar på Umeå.

Då dyker alla statsdelar i Umeå upp, med statistik och antalet röster/parti. Nu upptäcker han att alla statsdelar är länkade.

Em utbrister: Om jag klickar på vår statsdel, då ser jag vilka som röstat på vilket parti! :D

Anonymitet is no more :D

Marknadsföring?


Em's mamma och moster, bönderna bakom grönsakerna, lämnar mig vid marknadsståndet för att gå på och pudra kinderna. Nemas problemas.

Varje gång de har gjort det har jag noterat att det är lite för mycket folk för att stå ensam på marknad. Det är ganska mycket folk om man är själv. Lagom om man är två. Perfekt om man är tre.

De kommer tillbaka.
Em's mama: Vi har lagt märke till att det kommer jättemycket kunder när du står här. Men när vi kommer tillbaka så försvinner dom!

Mostern: Och vi har två teorier. Antingen så har du en inbyggd kundmagnet, eller så är du bara långsam.


Hmm.

Bagarn slår larm om uppstigning.

Phew, jag har varit uppe sen 06.30 och bakat bröd. Notera att det är lördag. Men som sagt, någon måste ju jobba in brödfödan = marknadsbröd.

Jag har även två nattugglor i lägenheten. Jag vet inte om jag blev road eller oroad över att dom inte vaknade när jag råkade baka igång brandlarmet. Jag skulle gärna själv sova som en stock just nu, men nu ska jag ner på stan till

Nä, jag ska inte ta med mig brödet. Idag är det Em's mammas grönsaker som ska krängas! Kom och köp vettja!



Modemåstet finns överallt.

Bättre sent än aldrig, är ett uttryck som passar väldigt bra här och nu. Igår, den 15e september, skördade jag vår första hemmaodlade tomat. Den var inte stor, inte ens i närheten av någon form av storlek.

Men ack så god!

 

 

För cirkus två veckor sen flyttade lådan in från balkongen till vårt vardagsrum. Fram till igår dignade grenarna av stenhårda gröna bollar på rad. Men tomaterna är inte bättre än oss människor. Så fort en började byta färg så skulle alla andra göra likadant. Vilken dag som helst har vi huset fullt av vända kappan efter vinden-tomater.

Men jag har matvägrat och är beredd på anstormningen.
Bring it!

Inte bara för tvåbenta?

Katt med hundögon.


Husligheterna fortgår.

Såhär gott luktar det hemma hos oss just nu.

Om jag kunde skulle jag göra bilden till en länk som gör att datorn gasar (?) ut doften av nybakt surdegsbröd genom högtalarna.


En bildlös bekännelse.

Kommer ni ihåg det här?
Det var en sak som jag inte nämnde den gången; den lilla detaljen att jag var tvungen att lägga mig på ner med fötterna i högläge innan jag kunde återgå till livet utan att stupa medvetslös i golvet.

Det där var snart ett år sen. I tron att min blodskräck/skadeskräck hade försvunnit på egen hand gick jag ikväll på en föreläsning om våldsrelaterade skador. Det var personal från Södersjukhuset som hade tagit med sig sitt digitala fotoalbum och drog anektdoter och detaljerade beskrivningar till bilderna på skador från olika misshandelsfall.

Vid den tredje bildens beskrivning tappade jag syn och hörsel. Jag ville löpa ut ur salen men var mycket medveten om att jag inte hade kommit långt innan jag hade stupat. Så det var bara att vika sig dubbel, hålla för öronen, känna kallsvetten bryta fram och känseldomningarna sprida sig ända ner till fötterna.

Nu har jag erkänt för mig själv att jag har en fobi. Det känns ganska konstigt.
Framförallt synd på en i övrigt väldigt intressant föreläsning!

Blod, svett och tårar.

En gång i månaden, varje månad, har jag en dunst med Moder Jord.
Och det är ingen dålig dunst.
Jag tycker att hennes strategi är urusel. Ogenomtänkt.
Det tycker inte hon.
Hon påstår att det handlar om min egen överlevnad.

Jag undrar: hur tänkte du då?
Sen kommer jag fram till att Moder Jord troligtvis är en Broder Jord.


Det går en vecka i kampens tecken och innan hon/han? ger med sig och jag går därifrån som en vinnare. tror jag. Nästa månad får jag en påminnelse om hur lite jag kan påverka. Och revolten tar fart igen.


Strollan njuter av baksmälleimmuniteten.

Gårdagen bjöd inte på särskilt mycket duellerande, det fanns knappt plats att stå på två ben på dansgolvet. Studenthak - allt är i sin ordning med andra ord.

Fast det var inte bara trängseln som satte köppar i hjulet för min plan. Dr Alban hade spelning. Det var så obra att jag tvingades gå till baren och köpa en till öl.


- Ett intro börjar spela i högtalarna. Dr. Alban ropar till ljudbåset: Number nine! Niiine!! Niioo. Nästa låt! Samtidigt som han visar nio fingrar över publikens huvuden. Det är nästan så att jag hör hur CD-spelaren letar efter track 9 på skivan. Jag kunde inte låta bli att kastas tillbaka till 90-talets alla roliga-timmen-framträdanden där klassens kille rappar något ohörbart medan hans kvinnliga poppismotsvarighet dansar tvåstegsdansen lite snett bakom. Han kändes ganska trött, stackars Alban.


Men jag tog mig igenom kvällen som var himla trevlig trots allt. Om inte annat så bjöd den på en hel del skratt. När jag kom hem hinkade jag vatten och mådde därför oförskämt bra när jag vaknade imorse. Så pass bra att jag bestämde mig för att baka bröd till frukost. Hur lyxigt är inte det?

Därefter satte jag sprätt på den nya surdegen jag haft puttrande i köksskåpet. En klok kvinna sa en gång att kreativiteten kommer igång i samband med hösten antågande. Det kan nog ligga nånting i det. Medan brödet nu gräddas bli det en promenad i den härliga höstsolen.

Peace.


Strollan bjuder in till dansduell.

Ikväll - klassfest/skolfest/inspark utan nollor.

Jag ska sätta Norrlands raggningsdans på sverigekartan! Alla närvarande städer, byar och och samhällen är välkomna att delta i denna duell. Bered er på tufft motstånd!

Norrland - sexigt!

Strollan funderar - och borde studera hela livet.

Jag säger då det! Det slår aldrig fel!
Aldrig!

I samband med att terminen drar igång och läxor, seminarium och tentor tornar upp sig över mig så skjuter min kreativitet i höjden!

Jag hade målet att lära mig en låt på guran i sommar. Jag har tagit ner gitarren en gång under hela sommarlovet.  Så det gick ganska dåligt. Men nu, när jag har en miljard "måsten" (borden) - har jag minsann tid att måla tavlor, städa, tvätta och få inredningshysteri.

Märkligt det där.

Med rutiner kommer livsglädjen tillbaka.

Idag: Första lektionerna på 3 (tre) månader.
Resultat: 3 examinationer inom en veckas tid, fystest, grupparbeten och tenta.
Slutsats: Nu är allt som vanligt igen.

Lutar mig tillbaka och enjoy'ar the ride!

Liksom Kitkat är jag en nörd vad gäller kontorsmaterial. Bokias skolstartskatalog bläddras igenom varje år. Lite snabbare ju äldre jag blir, kanske för att jag inte vill känna mig så töntig. Eller kanske för att jag läser allt snabbare? Denna skolstart har jag laddat med nya överstrykningspennor, stift till pennan och ett nytt kollegieblock (trots att förra terminens block bara är halvfullt ännu).


Nu kör vi. Bring it!
http://ienormtristess.blogspot.com/2010/08/fredag.html

Sug på den du!

Strollan har för första gången idag skalat - OCH - ätit en kräfta
(inklusive sugit ur en klo).
Dessutom var det ganska gott (!)

Detta mina vänner, är stort!


6 års brödplugg ger resulat.

Em för sig själv: Talar du franska? Eller talar du limpa? Vive la France!!
Han vänder sig till mig: Hur säger man "talar du franska" på franska?

Jag: Parlez vous baguette.


Hantverkarn' blåser ut ljusen!


Som ett-års-present till bloggen överraskar jag med en header!

hipp hipp...

Inlägg dedikerat till Ölandsbrudnnn

Whilda, det ser ut som att din önskan är vår lag (?). Efter att ha tittat på, kört och jämfört typ 100 olika bilmodeller så är vi virrigare än någonsin.

Diesel, miljöbil, fyrhjulsdriven, billig skatt, servicemöjligheter,
billig försäkring, komfort, kvalitet, lån?

Ja jisses, jag vet inte om vi blivit klokare på nånting. Ena stunden bestämde vi oss för Saab, en halvtimme senare passade kanske Peugeot bättre, dagen efter kanske Skoda skulle duga lika bra.

Idag lutar det åt Volvo V50. Så förbered dig på att bli uppringd och bombarderad med frågor angående ditt föredetta ägande och körande av just V50.



I-landsproblem NANTING!!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0